Utredning föreslår ny visselblåsarlag

En färsk utredning från regeringskansliet föreslår att dagens visselblåsarlag ersätts. Det för att anpassa lagstiftningen till EU:s nya visselblåsardirektiv. Den nya lagen kommer bland annat ställa högre krav på både interna och externa rapporteringskanaler.

I veckan lämnade regeringens särskilda utredning som fått i uppgift att utreda hur EU:s visselblåsardirektiv bäst kan anpassas till svensk lagstiftning in sitt betänkande till regeringen. 

Direktivet antogs av Europeiska rådet i oktober förra året, med syfte att skapa en ministandard för hur visselblåsare ska skyddas inom EU. Senast 2021 ska medlemsstaterna ha implementerat direktivet.

Regeringens utredning föreslår att en ny lagstiftning ska ersätta lagen (2016:749), om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden.

Anledningen till att utredningen föreslår att den så kallade visselblåsarlagen, som började gälla 1 januari 2017, ersätts är att EU-direktivet innehåller många fler parametrar än bara skydd för visselblåsare.

– Bland annat innehåller direktivet bestämmelser om interna och externa kanaler, det vill säga att företag och organisationer ska skapa interna rapporteringsfunktioner, samt att det ska inrättas externa kanaler och förfaranden så att till exempel arbetstagare som inte vill rapportera internt ska kunna göra det externt och ändå skyddas, förklarar utredningssekreterare Malin Broman Lindfors.

Det senare är något som saknas i den befintliga lagen. Även de delarna i direktivet som handlar om skydd avviker från den nuvarande lagen.

– Det sammantaget har gjort att vi landat i att föreslå att man skapar en helt ny lag och bygger upp den på ett pedagogiskt sätt från grunden, istället för att bygga vidare på något gammalt, säger Malin Broman Lindfors.

Den nya lagen föreslås gälla inom all privat och offentlig verksamhet, vilket skulle innebära ett mer omfattande skydd än visselblåsardirektivet som endast gäller ett begränsat antal områden och överträdelser.

Utredningen förklarar att den nya lagen ska komplettera – inte inskränka – annat skydd som idag finns för visselblåsare i svensk lagstiftning, exempelvis den grundlagsskyddade meddelarfriheten.

Endast i undantagsfall ska rapporterande personer kunna göras ansvariga för att ha brutit mot tystnadsplikten. Personerna som slår larm ska också ha rätt till skadestånd om de utsätts för repressalier från sin arbetsgivare. Detta gäller så länge de inte gjort sig skyldiga till brott.

Utredningen konstaterar vidare att skyddet som omfatta en vid personkrets, att endast information av allmänintresse ska omfattas, samt att det ska gälla vid rapportering via både interna och externa kanaler, under vissa förutsättningar.

Utöver det ska det ställas krav på att arbetsgivare ska inrätta interna rapporteringskanaler för visselblåsning.

Utredningen föreslår också att det ska utses behöriga myndigheter som ska inrätta externa rapporteringskanaler och förfaranden för att “ta emot, lämna återkoppling om och följa upp rapporter om överträdelser av lag eller andra föreskrifter inom de områden som omfattas av visselblåsardirektivets tillämpningsområde.”

Myndigheter som nämns i det sammanhanget är bland andra Konkurrensverket, Försäkringskassan, Folkhälsomyndigheten, Skatteverket och Regeringskansliet.

Betänkandet går att läsa i sin helhet här.